God morgon, kära vänner
God morgon, god morgon. Här är det alldeles vitt på marken och det snöar fortfarande, vi kan vänta oss mer snö tror jag. Det förväntas snöa hela dagen idag. Kl 13.15 ska jag befinna mig på arbetsförmedlingen. Korkat nog hade jag trott att det var 10.00, så jag var redan fixad, sminkad och klar. Men jag ska iallafall på en föreläsning. Typ.
Jag har tagit paus från träningen en stund, blir inte många dagar till för jag ska försöka gå ut och gå på måndag igen, men nu har jag haft fullt upp med annat och inte pallat gå. Men nu är det iallafall snö ute, och då ska jag ta med kameran i högsta hugg när det slutat snöa, ta på mig täckbyxor och sen gå ut och gå och ta fina vinterbilder! Förhoppningsvis ska jag göra mitt första försök i Skinnsberg idag, om det snöat där och om vi ska dit efter mötet.
Ha en skön fredag allihopa!
It's snowing
Här i Fagersta har det snöat både igår och idag, det är inte mycket snö men det kommer litegrann iallafall. Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen på ett möte med min arbetsförmedlare. Det var ganska givande, snackade lite om min anställning på sjukhuset och intervjun som jag var på gällande Kulturskolan. Även fast jag är arbetslös känns det ändå som det går framåt, jag är engagerad och söker jobb, och flera har varit intresserade av mig. Men jag hoppas verkligen på detta vikariejobb på Kulturskolan iallafall, plus att jag hoppas att jag får fortsättning på mitt vikariat på sjukhuset.
Senare kommer svärmor, eventuellt ska vi ta in på konditoriet i stan, tänkte köpa mig en chailatte också. Blir mysigt en dag som denna, dessutom ska jag få mina papper jag bett om, mina fondbrev som jag ska skicka ut snart.
För några år sen försökte jag ta körkort. När vi började satsa på körkortet så hade jag en fond med pengar på 10.000 kr som mina föräldrar satt in åt mig. Jag började år 2008 att övningsköra med min pappa. Eftersom han visste exakt hur jag fungerade och hur dåligt jag hörde, så ville jag inte välja körskola. Vi brukade låna en bärbar hörslinga med mikrofon från biblioteket så jag hade lättare att uppfatta instruktioner under körning. Efter ett år med övningskörning och teoristudier så körde jag upp. Jag blev inte godkänd på varken teoriprovet eller körprovet. Vi beslöt oss för att fortsätta och träna på de saker jag inte blev godkänd på. Jag började plugga mer och körde oftare med pappa.
Ytterligare ett år senare med övningskörning samt teoristudier på egen hand kände jag mig återigen redo. Jag klarade teorin, men inte körprovet. Uppkörningsläraren sa att jag hade problem med uppmärksamheten i trafiken, samt miljövänlig körning. Jag har svårt att hålla koll på trafiken samt omgivningen, om det kommer någon cykel eller en gångtrafikant som ska gå över vägen.
Sen dess har jag inte övningskört eller övat på teorin, pengarna var slut. Själv har jag inte ens funderat på att satsa på det, jag bodde i Örebro och var inte i större behov av det, men nu har funderingarna börjat komma upp igen. Jag vet att jag kan klara av körkortet bara jag verkligen går in för det, för jag var så nära förra gången. Så, jag tänkte söka fonder, och om jag får anslag på det så kommer jag satsa helt på körskola denna gång. Har iallafall ett mål; Jag ska ha körkort innan år 2013 tar slut. Och det ska jag banne mig klara av!
Goddag!
Hade en relativt lugn kväll igår, gubben kom hem runt halv åtta. Jag satt och spelade Mafia Wars 2 den större delen av tiden, ett dataspel jag nämnde igår på bloggen. Ett jäkligt roligt spel, men jag blir hela tiden dödad och misslyckas med mina uppdrag, blev lagom slut när gubben kom med sin familj, vi skulle köra hem hans syster så jag avbröt där och åkte iväg. Senare spelade jag och gubben lite tillsammans. Det är kul när man hittar något "gemensamt" intresse.
Idag snöar det som bara den ute, men inget som består dock. Kollade på väderkartan förut och det såg ut att bli kallare i helgen, upp mot 10 minus, plus att det skall snöa till veckan, så vi får se hur vädret ser ut! Jag börjar faktiskt längta lite efter snö och kalla grader. Tänkte försöka ta mig ut på skidspåret någon gång i vinter, otroligt längesen som jag åkte skidor. Sen ska jag självklart åka slalom i vinter. Jag har redan slalomskidor och stavar, tänkte försöka hitta ett par billiga slalompjäxor så jag slipper hyra, då är det bara hjälm som jag behöver. Jag har redan fått med mig en åkarkompis, min svägerska ville gärna följa med dit! Jag längtar efter slalombackarna.
Annars blir det en relativt lugn dag, hoppas vädret avtar ikväll så jag kan promenera. Annars får jag ta det någon dag då det inte snöar..
Mafia Wars 2
Bjuder på en fin bild från när jag och min sambo var på kryssning till Helsingfors för några månader sen.
Har haft en hyfsat lugn dag, det snöade ute så jag hade ingen lust med promenad. Det får bli imorgon. Har suttit och spelat Mafia Wars 2, ett spel som Jimmy köpt som är ganska roligt. Jimmy själv är iväg med sin familj och köper julklappar, dock skulle han inte köpa något till mig sa han utan de skulle köpa till svärmor. Men man vet ju aldrig! Haha. Ska sitta vid datorn en stund till och sen se på tv tror jag, promenaden pallar jag inte med idag. Men imorgon ska jag försöka ta mig ut!
Måndag
Arbetsintervjun gick bra, han verkade trevlig. Jag hoppas verkligen jag får jobbet! Det är då en vikarietjänst som danslärare, danslektioner ungefär 2-3 ggr i veckan. Fick även veta att de inte har så många danselever, vilket jag tycker är tråkigt såklart. Men det en tjänst som börjar efter jul. Det är inte klart än om jag får jobbet, så vi får väl se vad som händer men jag hoppas på det bästa!
Nu har vi städar och julpyntat hela lägenheten, och det känns extra mysigt. Adventstakarna är uppe, och vi har julpyntat på vårt egna sätt. Är väldigt nöjd! Nu är det bara granen kvar, och den tar vi fram någon dag före julafton. Imorgon ska jag ringa min chef på städcentralen och gå ut och promenera, annars får vi se vad det händer för kul.
Snart intervju
God morgon på er alla! Hände ingenting speciellt igår, så jag hade inget att skriva om. Nu ska jag snart iväg på en arbetsintervju på kulturskolan, jag är ganska nervös och hoppas att det kommer gå bra. Det vore jättekul att få dansa igen. Har gjort mig i ordning och allt precis, så om ungefär tio minuter ska gubben köra mig dit.
Här har det tydligen snöat lite inatt, det är snö på taken. Men enligt prognosen ska det komma mer snö i veckan. Jimmy vart glad, det första han sa var; Nu ska jag sladda! Typiskt honom, haha. Jag tycker också det är kul förstås.
Nu ska jag ta mig en macka innan vi åker så inte min mage kurrar mitt i allting. Ha en bra dag så länge!
God morgon!
Idag är det grått och trist ute, kanske inte det man vill ha på en söndag men så är det. Har varit vaken ett par timmar,. Ska inte göra så mycket idag, följa med gubben till en bekant och sen ska jag ta en promenad i eftermiddag. Imorgon är det dags för intervju, och det känns spännande förstås. Ska vara där klockan tio. Imorgon är det dessutom exakt 35 dagar kvar till julafton. I år blir det en annorlunda jul för mig. Jag har aldrig firat utan min familj, men i år blir det så. Jag ska fira med min killes familj, pappa firar själv, mamma ska också fira själv, eller ja helt själv blir hon väl inte. Det känns annorlunda. Jag ser fram emot att fira med Jimmys familj, hans mamma gör ju så god mat, och jag trivs väldigt bra med familjen. Men det känns ändå konstigt att fira utan min familj. Fast, nästa år kanske vi firar med dom, det vet man aldrig.
Nästa helg, på 1;a advent, ska jag och Jimmy storstäda och julpynta lägenheten. Jag längtar, älskar att julpynta och brukar göra det samtidigt som jag har julmusik på. Det gör mig extra glad, jag vet inte riktigt varför. Jag har redan tänkt ut vart allt ska vara, och Jimmy har självklart "godkänt" det. Så, det ska bli roligt!
Och tack kära mamma för att du skickar efter underkläder åt mig, I NEED IT! Har bara två bh;ar, varav en har tappat ena bygeln. Roligt, eller hur.
Skräckfilm på G
Nu har jag tvättat kläder, bytt lakan i sängen, duschat och gjort mig fräsch och tänt ljus i hela rummet. Gubben for iväg till en kompis en sväng förut och är nu hemma, vi ska se en skräckfilm på fyran nu.
Godnatt!
Ludvika
Idag har vi varit till Ludvika, jag och gubben. Vi har handlat mat, och varit på Dollarstores. Vi fick ganska mycket inhandlat och det känns skönt. Sammanlagt gick allt på 500 ungefär och vi är ganska duktiga på att köpa billig mat som också är god. Tyvärr blev det inga julklappar men vi ska nog till Västerås framöver och handla det istället. Sen träffade vi också en spelkompis till Jimmy och åt på McDonalds. Kändes oerhört skönt att kunna handla massa mat i och med att vi har en frys nu, förut hade vi bara ett kylskåp med en fryslucka som var ca 10-15 cm. Det var en aning drygt.
Nu ska vi bara ta det lugnt tror jag, kanske blir att åka iväg till Jimmys polare en sväng. Sen kanske jag tar en promenad, men tror jag tar det imorgon istället när det är ljust.
Ha en bra kväll allihopa!
Off to Ludvika today.
Idag ska jag och Jimmy ta oss till Ludvika för att handla lite, det blir mat och lite andra saker, lite julklappar kanske. Det ska bli roligt! Ska snart ta och göra mig i ordning så vi kan fara. Senare ikväll tänkte jag ta en promenad/joggningtur, det ser jag fram emot. Älskar att träna!
Det var en lugn kväll igår. Jag såg på Burlesque och den var ju lika fantastisk som vanligt. Den är så bra tycker jag. Annars gjorde vi inget speciellt, kikade lite på tv och la oss vid tolv faktiskt. Känner mig piggare idag jämfört med igår, var rätt så hängig igår.
Nej nu ska jag ta och klä på mig och göra mig i ordning innan vi åker. Ha en bra dag!
Bjuder på en frostig höstbild jag tog för många år sen när jag fortfarande bodde hemma.
Burlesque
Ikväll går filmen Burlesque på trean, en film jag varmt kan rekommendera. Se den! TV3 kl 20.00.
Det saknas varken drama eller paljetter när divorna Cher och Christina Aguilera möts i en färgsprakande film om en småstadstjej som försöker förverkliga sina drömmar i Los Angeles. Men det är en hård värld och för att lyckas får hon börja från botten. Frågan är om hårt arbete räcker? Kanske måste hon ha lite tur också.
Källa; Viasat
En film full med dans och musik, och fantastiska sångröster.
Headache
Har precis kommit hem från Skinnskatteberg, det bjöds på våfflor och lite annat. Gubben fick hem ett skrivbord som hans pappa använt, det är ett fint skrivbord och större än det vi hade. Jag har haft ont i huvudet halva dagen och det känns som om jag ska bli förkyld, sådär hängig och tjock i huvudet. Så idag skippar jag min promenad, känner mig inte speciellt pigg.
Jag försöker använda hörapparaterna dygnet runt nu. Eller ja, från när jag vaknar tills jag ska sova. Jag vet inte om det är därför jag får ont i huvudet, men detta kan knappast bara vara huvudvärk. Så, vi får se, det är ju trots allt förkylningstider nu. Dessutom har jag börjat äta medicin igen för ADHD, så man vet ju inte om det är det heller.. Men nåja, vi får se!
Ikväll blir det nog att ta det lugnt, ska nog sitta framför datorn/tv hela kvällen. För på måndag vill jag vara frisk!
Jag försöker använda hörapparaterna dygnet runt nu. Eller ja, från när jag vaknar tills jag ska sova. Jag vet inte om det är därför jag får ont i huvudet, men detta kan knappast bara vara huvudvärk. Så, vi får se, det är ju trots allt förkylningstider nu. Dessutom har jag börjat äta medicin igen för ADHD, så man vet ju inte om det är det heller.. Men nåja, vi får se!
Ikväll blir det nog att ta det lugnt, ska nog sitta framför datorn/tv hela kvällen. För på måndag vill jag vara frisk!
Jobbintervju på måndag
Imorse ringde psyk och sa att min sjuksköterska var sjuk, så mitt besök hos henne ställdes in. Typ tio minuter efteråt ringde Kulturskolan och ville att jag skulle komma på arbetsintervju! Det handlade då om att lära barn mellan 5-8 år att dansa, och det tyckte jag lät roligt. Det är ett vikariejobb dock men det är alltid något iallafall. Ska dit på måndag klockan tio, det ser jag fram emot! Jag undrar dock om det går att undvika att säga att jag är hörselskadad, tyvärr hör man det på mig när jag pratar. Vi som är hörselskadade sen födseln har lite svårt med konsonanter och vissa uttal, det är något som hör till. Jag har svårt med s-ljuden, t.ex. sjuk, istället säger jag suuk. Ja, tillexempel. Att uttala s;et helt enkelt, s;et försvinner när jag pratar. Jag har gått talträning för detta, men det har inte blivit så mycket bättre. Dessutom tyckte jag att det var skittråkigt. I dagens läge hade jag egentligen haft behov av det.
Idag ska vi inte göra så mycket, vi ska åka ner till Skinnskatteberg senare. Jag ska försöka hinna med en promenad innan vi åker, ska bara vakna till lite. Annars händer inte så mycket idag, blir mat hos hans föräldrar troligtvis och så. På söndag är det första advent, helt sjukt hur fort året har gått. Den 6 januari har jag och Jimmy varit tillsammans i ett år! Känns helt otroligt, och kul förstås.
Nu ska jag ta och klä på mig snart för en promenad. Ha det!
Träning!
Något jag verkligen tycker om att göra är att träna. Sen vilken träning jag gör, det är olika. Förr simmade jag och tävlade t.o.m., men jag slutade för ungefär 8-9 år sen. Sen gick jag upp ordentligt i vikt, vägde ungefär 73 kilo som mest. Jag hatade det. Jag började träna, och efter två år hade jag gått ner 10 kilo. Självklart ändrade jag mina matvanor också, jag blev till slut rädd för att äta godis, och det är jag än idag. Nog proppar jag i mig en chokladbit, en bulle eller något sånt några dagar i månaden men jag försöker dra ner på det, för så fort jag äter det så mår jag dåligt eftersom jag inte vill gå upp så mycket i vikt som jag gjorde förr.
Fram till ett halvår sen gick jag på gym och tränade väldigt mycket. När jag träffade Jimmy, som min pojkvän heter, och flyttade hit så blev det helt slut på det, dessutom har jag inte råd. Men nästa år ska jag börja träna på ett gym här i Fagersta i en idrottshall. Jag har testat ett privat gym, men de tog hela 369 kr (!!!!!) i månaden för ett gym som har storleken som ett klassrum. Hell no, tänkte jag. Aldrig att jag betalar så mycket! Så, mitt nästa steg är att testa gymet på idrottshallen i Fagersta, får se hur jag känner mig där. De tar 100 :- i månaden, så det är ju inte så farligt. Men nu promenerar jag ofta. Förut var det varannan dag eller ett par gånger i veckan, men jag känner ändå att jag behöver det varje dag, så jag tänkte börja gå/jogga varje dag. Det är så otroligt skönt, och man mår så bra efteråt.Trivs jag där så ska jag köpa ett träningskort i januari och infria mitt nyårslöfte på en gång. Förhoppningsvis kan jag börja träna på gym efter jul, och då ska jag försöka träna 3-4 gånger i veckan, men med varierad träning, såsom gym, promenera och så. Jag saknar verkligen att träna på gym, och jag älskar känslan efter ett hårt träningspass. Man mår verkligen bra!
Nu väger jag väl runt 65, och det är ju inte så mycket. Jag är ca 1,60 lång. Jag är ganska nöjd, men jag vill ändå träna bort fläsket som är kvar sen jag gick ner i vikt, och det tänker jag lyckas med. Men framförallt tränar jag för att jag ska må bra, bli piggare och orka mer. Med min ADHD så har jag lite svårt att sitta still, och blir lätt rastlös, men genom att träna så minskar hyperaktiviteten, något som känns väldigt skönt.
Brukar ni träna? Vad tränar ni för något?
Följ min blogg!
Hur hörseltekniken fungerar
Hörselteknikern har precis varit här, och jag måste bara säga att det är fantastiskt vilken teknik jag och övriga hörapparatsbärare har tillgång till. Teleslinga är en fantastiskt grej. När vi sätter på T så kan vi höra enbart sändaren och inte höra omgivningsljuden. (Hörapparaten har olika lägen; M= Mono (vi hör omgivningen och folk som pratar med oss) MT= Mono och Tele (vi hör omgivningen samt teleslingan, och det är bra i t.ex. samlingssaler, då vi hör den som har mikrofonen på sig, Vi kan sitta längst bak, men ändå höra personen med mikrofonen klart och tydligt, samt att vi kan höra när någon i publiken pratar.) T=Tele; Vi hör endast den som har mikrofon på sig.
Teleslinga användes även i tv;n. Då kopplar man in en sändare, och hörapparaterna blir då mottagaren. Så, när jag sätter på i T-läge, som det kallas, så hör jag enbart tv;n. Detta underlättar hemma när t.ex. gubben min inte vill höra TV;n. Nackdelen är väl att han får vifta med armarna för att påkalla min uppmärksamhet...
Hursomhelst. Den teknik jag fick tillgång till idag är en sittkudde som kopplas till t-slingan. Det finns också en längre slinga som man kan sätta under/ i soffan, men både jag och gubben tyckte det var krångligt när vi skulle möblera om, plus att jag enbart kan sitta i soffan och höra då. Nu är den portabel, så jag kan flytta till sängen och ändå höra tv;n med hörapparat! Fantastiskt va? Dessutom hör man den lika bra vart man än sitter när man använde den här sittkudden. Sitter jag fem meter från den hör jag den som om jag satt en meter ifrån den. Fast, då måste jag självklart ha på T-läge.
Den teknik vi med hörapparater har tillgång till är bred, men inte felfri. Som med all teknik kan det strula ibland, och alla lösningar är inte bra. Men tekniken utvecklas hela tiden. För tio år sen kunde jag inte använda hörapparater p.g.a. att jag inte hörde med dom. Idag använder jag hörapparater nästan hela tiden. Men när jag är hemma vill jag aldrig använda dom, jag vet inte riktigt varför men jag blir trött av ljuden. Det beror inte på att jag inte är van, utan jag är ljudkänslig och blir helt slut efter en dag med dom. Men nu har jag lovat mig själv att öva på att ha dom oftare.
Modellen jag använder just nu; Widex Aikia
Förr hörde jag inte fåglarna. Min syster, som har varit fågelskådare, känner igen många fågelläten. När jag var med henne ute så kunde hon plötsligt höra en fågel, och frågade mig om jag hörde dom. Jag svarade att jag inte kunde det. Sen började fågeln kvittra igen, och syster bad mig lyssna extra noga. Besviket skakade jag på huvudet. Så var det varje gång. Jag undrade alltid hur det skulle vara att höra fåglarna. Efter att jag fått dom här hörapparaterna och vant mig vid dom, så hörde jag plötsligt ett ljud. Jag visste inte vad det var, men jag lyssnade noga. Till slut förstod jag att det var fåglarna jag hörde, och kan ni tänka er hur fantastiskt det kändes! Nu när jag är med min syster så kan jag äntligen svara när hon frågar det, och det känns fantastiskt.
I Stockholm finns det ett ställe som kallas Fjärilshuset, det ligger på Haga. Där finns det också alla möjliga sorters exotiska fåglar. Jag kan verkligen rekommendera den platsen, det är kul att gå in där. När jag fått dom här hörapparaterna så bestämde jag och min syster oss för att gå till Fjärilshuset när jag var där och testa hörapparaterna, och jag hörde så mycket mer ljud nu än vad jag hörde förut. Tyvärr var inte alla fåglar där, tråkigt nog. Men man hörde mycket mer ljud än förut.
Alla hörselkurvor är olika. Hörseln mäter man på sjukhuset (kanske är ganska självklart), det går till så att man sitter i ett rum med vadderade väggar, det ser ut ungefär som en sån där tvångscell. Audionomen sätter speciella hörlurar som täcker öronen, och man använder inte hörapparaterna vid hörselmätningen. Sen kan man också mäta hörseln med hörapparater men det tar vi senare.
I rummet intill sitter då en audionom och mäter hörseln genom att testa olika ljud. Hör man ljudet så ska man trycka på en dosa som man håller i. Man testar olika frekvenser. Jag hör basljuden bäst utan hörapparat, men de ljusa tonerna, diskanten, är helt borta på min kurva, jag hör dem inte. Mitt vänstra öra är jag nästan helt döv på, hörapparaten jag har där hjälper bara upp basljuden. På mitt högra öra hör jag bättre, jag hör mest bas men ytterst lite diskant. Men när vi mäter med hörapparat så ser man hur mycket hörapparaterna hjälper; Hörselkurvan ser totalt annorlunda ut. Här (tryck på länken) kan ni se läsa om hörselmätning, hur man mäter och vilka olika hörselskador det finns och hur kurvorna ser ut. Min ser ungefär ut som den bilden som heter sensorineural, jag har alltså en skada i innerörat.
Jag är glad att hörapparaterna hjälper mig. Det finns också något som kallas för Cochlea-implantat, förkortat CI. Man kan kalla det en hörapparat som man opererar in i hjärnan, men det är inte riktigt så. Genom elektrisk stimulering av hörselnerven ger CI gravt hörselskadade samt döva personer möjlighet att uppfatta ljud och tal. Det är för dom som inte får någon hjälp av hörapparater. Ni kan läsa mer om detta här. Jag har testat mig för det här, men jag hör för bra för det, vilket är ganska otroligt men så är det.
Cochleaimplantat
Jag kan teckenspråk, jag har tecknat sen jag var liten. Jag har döva och hörselskadade kompisar, och mina föräldrar är också hörselskadade men det är troligtvis ålderrelaterat. Jag fick min hörselskada p.g.a. födseln, fick syrebrist och p.g.a. det har jag fått en hjärnskada, och det har troligtvis orsakat både hörselskadan och min diagnos. Mina föräldrar kan inte så mycket teckenspråk men det beror på att jag mest använt tal. Min syster kan dock lite grann, hon pluggade till teckenspråkstolk förut men hon blev tyvärr inte det. Men teckenspråket har hon inte förlorat, hon brukar ofta teckna med mig när jag är med henne och det hjälper något enormt. Min sambo kan tyvärr inte teckenspråk, men vi letar fortfarande efter möjligheterna att lära honom det. Västerås anordnar teckenspråkskurser, men det känns inte värt att åka 14 mil (det är 7 mil till västerås) en gång i veckan för det. Så jag hoppas att man kanske kan ordna en i Fagersta, ska kolla upp det med min HRF-förening här.
Jag har handikappsbidrag från försäkringskassan för att kunna betala hörapparatsbatterier och dylikt. Upp til 20 år (tror jag det är) är hörapparater gratis från landstinget, sen får man betala. Jag skulle byta hörapparater i somras och skulle då få betala ungefär 2000. Jag avstod dock från det, jag är så nöjd med mina hörapparater att jag inte vill byta.
Såhär ser en karta med hörapparatsbatterier ut. Sen finns det såklart olika storlekar beroende på vilken hörapparat man har, men detta är min storlek. Batteriets hållbarstid beror på hur mycket man använder hörappraterna. En som använder hörapparater ofta får byta batterier kanske var 4-5 dag, men jag som inte använder det så ofta får byta kanske två gånger i månaden. Nu vet jag inte hur det blir nu när jag ska öva på att ha dom oftare, men så är det för mig just nu iallafall. En karta kostar ungefär 43 kr på apoteket, det kan tyckas vara dyrt och det tycker jag med. Men det finns försäljare på nätet som säljer batterier för ett bra pris, häromveckan beställde jag två kartor för 80 kr, tyckte jag var bra och billigt. Förut var batterier gratis upp till 20 år. Idag vet jag inte hur det är, men jag tror man får betala för batterier.
Kommentera gärna om ni har några frågor eller synpunkter på mitt inlägg.
Linn Wikström Larsson - Vem är hon?
Hej på er alla! Kul att ni har hittat hit.
Den 3 februari 1991 kom jag till världen. Linn Wikström Larsson heter då jag, och är för närvarande 21 år gammal. När jag föddes bodde jag och mina föräldrar i Ösmo, en förort utanför Stockholm. Där blev vi inte så länge, för när jag var ett år gammal flyttade vi till Luleå, mina föräldrar kommer nämligen från Norrbotten. Mamma är född i Sörbyn utanför Boden, medan pappa är född i Råneå, en bit utanför Luleå. Några år senare flyttade vi till Härnösand, där vi bodde i 8 år innan vi sen flyttade till Örebro. 2011 träffade jag min sambo via nätet, och ett halvår senare flyttade vi ihop, och det är där jag bor nu, Fagersta.
Anledningen till att vi flyttat så mycket är p.g.a. att jag är hörselskadad. Min hörselskada upptäckte man när jag var ungefär ett halvår- ett år. Jag reagerade inte när mina föräldrar ropade på mig och det fick dom att fundera vad det var för fel. Efter kontakt med hörselvården och ett audiologtest som utförs på barn så konstaterades det att jag hade en hörselnedsättning, men den var grav. I nuläget hör jag nästan ingenting på vänster öra och hör mycket bättre på höger. Hursomhelst, så fick jag prova hörapparater. Men jag tog av mig dom flera gånger, jag tyckte inte om omgivningsljudet och tyckte det var obehagligt. Under 10 år framåt fick vi testa lite då och då och se om jag ville ha dom, men det var inte förrän jag var 15-16 år gammal som vi hittade ett par som passade min hörsel. Under dagistiden gick jag på ett dagis som hade en avdelning för döva och hörselskadade. Därefter började jag i 6-års gruppen på Björklundaskolan i Piteå. Mamma och pappa fick då nys om Kristinaskolan, en specialskola för döva och hörselskadade i Härnösand, så de beslöt sig för att flytta dit istället. Den skolan gick jag på i 8 år. De två restrerande åren gick jag på Birgittaskolan i Örebro. Vi flyttade till Örebro därför att Riksgymnasiet för döva och hörselskadade fanns där, och mina föräldrar tyckte att det skulle vara bättre att vi flyttade dit så jag lärde känna staden innan jag började gymnasiet. Och så sant som det var sagt. Många av mina skolkamrater flyttade till en helt ny stad, bara för att gå på gymnasiet, och det har varit en lång men jobbig process för dom.
När jag var 9 år så upptäckte mina lärare vissa saker med mig, att jag hade svårt att sitta still, svårt att koncentrera mig på lektionerna och fick lätt ilskeutbrott. Utbrotten visade sig också hemma. Lärarna misstänkte att jag hade någon form av problem, så mina föräldrar tog kontakt med Habiliteringen i Härnösand. En utredning gjorde, och då bekräftades allas misstankar; Jag hade DAMP. DAMP är tyvärr ett namn som försvinner idag, idag är det nationella uttrycket för det ADHD. Så fort vi fått diagnosen påbörjades ett arbete med skolan, lärarna skulle informeras och skolhälsan. Det fick vi såklart hjälp med av dom på habiliteringen. Resurser sattes in och under åren på Kristinaskolan utvecklades jag enormt. Jag hade bra betyg i alla ämnen. Men jag hade lite svårt med kompisar, eftersom jag hade så mycket utbrott som jag hade just då. De blev t.o.m. rädda för mig.
Men åren gick, jag mognade och det blev bättre, folk vågade prata med mig igen och till slut hade utbrotten helt försvunnit. År 2006 skedde en stor förändring för mig. något som jag verkligen inte ville till slut. Vi skulle flytta till Örebro. Jag skulle börja på en helt ny skola, flytta till en stad där jag inte kände någon, och det var en jobbig period för mig. Jag hade det jobbigt de fyra första åren i Örebro. Från början så hade jag inga kompisar, tog två år innan jag hade kompisar att umgås med. Sen så fick jag ingen hjälp från skolan med mina svårigheter i skolan, som just då var koncentrations och uppmärksamhetssvårigheter, och så är det än idag. Jag har också stora minnessvårigheter. Möten hölls med lärarna men ingenting hände. När jag skulle börja gymnasiet så trodde jag att det skulle gå bättre. Dans har varit ett intresse hela mitt liv, jag dansade balett och aerobics som liten, så det föll mig helt naturligt att välja Estetiskt program med dansinriktning. Men jag fick kämpa.
Lärarna ville inte ta till sig mina svårigheter med min diagnos, fast jag själv berättade för dom hur jag fungerade. Ingen förstod hur jag fungerade och under de två första åren på gymnasiet hade jag ganska dåliga betyg. Jag hade inga IG;n, och det fanns ämnen som jag var jättebra på i grundskolan som gick åt helsike i gymnasiet. Instruktionerna på uppgifterna som lärarna gav mig var väldigt svåra för mig att förstå, de ville inte ta till sig hur jag ville ha det. Till slut vart mamma trött på det. Hon kontaktade Habiliteringen som i sin tur kontaktade Psykiatrin för döva och hörselskadade, och tog krafttag mot skolan. Återigen blev det möten där jag själv fick förklara hur jag funkade, och fick stöd av habiliteringen samt psykiatrin. De förklarade hur jag fungerade och hur lärarna skulle jobba med mig. Efter det så blev det bättre, och allt det tack vare min mamma. Jag gick ut gymnasiet med jättebra betyg.
I november 2011 började jag prata med en kille på nätet. Han kom från Fagersta och var 23 år (nu är han 24). Från början gillade jag inte riktigt honom, men jag gav honom en chans och lät honom komma till mig under nyår. Jag föll pladask efter ett par veckor, vi blev tillsammans ungefär en vecka efter att vi träffades. Efter fem månader flyttade vi ihop. Kanske kan tyckas lite för tidigt, men det tyckte inte jag. Jag hade varit med honom konstant i fem månader, så för mig kändes det naturligt. Jag ångrar inte att jag flyttade hit, men jag saknar mina vänner i Örebro. Nu har vi snart varit tillsammans i 11 månader, och jag älskar honom väldigt mycket och vill inte leva med någon annan än honom. I'm still in love.
Min mamma bor just nu i Luleå, hon längtade tillbaka och flyttade sommaren 2012
Pappa bor kvar i Örebro. Jag har också en halvsyster (samma mamma) som bor i Enskede, hon har en dotter som just nu är 9 år. Så, jag är moster.
Just nu vikarierar jag som städerska på Fagersta Sjukhus, hoppar in när det behövs folk. Min pojkvän är arbetslös, han har haft väldig otur med praktikplatser. Men nu ska han börja praktisera på hemtjänsten i Skinnskatteberg, så vi får se vad det ger. Hans föräldrar bor i Skinnskatteberg, hans mamma jobbar inom hemtjänsten och hans pappa på ett stort företag i Skinnskatteberg. Han har också en syster som bor och studerar i Norberg som är ett år yngre än mig.
Mina intressen är musik, umgås med min pojkvän, min familj och mina vänner, fotografera, resa, och träna.
Den här bloggen kommer då handla om .. ja , i princip vad som faller mig in. Min vardag, musik, tips på filmer och böcker, fotografi, tips på videoklipp, ja allt möjligt. Det beror exakt på vad jag känner för!
Det får räcka för idag, jag skriver mer en annan dag. Hoppas att jag låter intressant, och att ni fortsätter läsa min blogg.
Välkommen hit!
